Semester

Då var det dags för lite lugn och ro på Agata-fronten. Jag har just avslutat en genomläsning av kapitel 6 till 8 och är alltså två tredjedelar på väg genom bok tre (som kommer att bestå av 12 kapitel). Och ni som inte ens har fått läsa bok 2 än ... Ja, ja, nu är det bara en och en halv månad kvar innan Speglarnas herre finns i butikerna. Fram till dess ska jag dels semestra lite grand, dels jobba med några andra projekt (bland annat med synopsis på två nya bokserier som jag planerar för). Ha det gött och återkom gärna hit till bloggen i augusti!

God midsommar!

Smakprov 2

I brist på spännande nyheter tänkte jag bjuda på ett litet smakprov ur kapitel fem. Jag har visserligen skrivit kapitel sex och halva kapitel sju också, men de måste bearbetas ytterligare innan jag vågar visa något. Håll till godo:
__________

”Skrivbordet är låst”, väste Agata. ”Leta efter en stor nyckel eller nåt att bryta med. Vi måste få upp lådorna!”
      Med spänningen ilande i kroppen började hon krypa runt på golvet. Lampan krånglade hon med sig så långt sladden tillät. Hon famlade med händerna runt kanten på bordsskivan, lade sig på knä och kände efter på undersidan av hurtsarna. Ute på tomten borde det finnas något att bryta och bända med, något spett eller den där järnbiten som de hade använt till ventilgallret …
       Hon skulle just resa sig upp och föreslå en vända till gården när känslan av överhängande fara slog till som en knytnäve i magen. Innan hon hann reagera skar en vass pojkröst genom tystnaden:
       ”Vad letar ni efter, flickor små?”
       Det svartade för Agatas ögon och skräcken for som en blixt ge-nom kroppen. Hon satt på huk bakom skrivbordet och kunde inte se vem som pratade. Men hon kände igen rösten. Utan tvekan.

Långsamma framsteg

Jodå, det går fortfarande framåt med bok 3, om än i lugnare tempo eftersom jag bara skriver på kvällar och helger. Kapitel 5 blev färdigt idag och det blev precis så spännande som jag hade hoppats. Mycket smyga och gömma sig, följt av ett rejält gräl och sedan ett inbrott av det kusligare slaget. Glädjande nog kan jag meddela att Agata klarade sig helskinnad, så när som på två blodiga rispor - en över pannan och en på vänster smalben. Jag var riktigt orolig för hur det skulle gå. Figurerna har ju en tendens att inte alltid följa författarens vilja ...