Smått lytt lår!

Då var det nyårsafton och slut på heltidsförfattandet för denna gång. Från och med 010111 kommer jag att arbeta halvtid med annat av den enkla anledningen att jag ju måste försörja mig på något sätt. Övrig tid kommer att ägnas åt slipning på Agata 3 och fixerier med fyra andra bokprojekt.

Vad gäller Agata 3 går det framåt i sakta mak. Samtidigt som jag genomför en ordentlig språktvätt skriver jag upp stora och små saker som måste åtgärdas i nästa skede. Efter att ha kommit halvvägs genom manuset har jag ett femtiotal punkter att ta itu med och fler lär det bli. Här får ni några (inte allt för avslöjande) exempel på hur punkterna kan se ut:

• Skriv om Grolmdialog och ta bort allt om att Agata är tusenflängaren
• Låt Torsten vara en gla'skit men krydda scenen med nåt spännande
• Handout: Lappen till Pappa innan hon rymmer
• Beatrice oroligt frågande om hur Pappa mår. ”Kanske nödvändigt, men det kan komma ont av det här.”
• Inte bra! Mer spänning! ”Det kommer inte att bli lätt!” Bara Agata är övertygad, övermodig.
• Vem säger ”Shit!”? Skilj på A & Fs kraftord. Kolla tidigare böcker …
• TV:n, tv:n eller teven?

 Stort och smått, som ni ser! Men efter att ha pratat igenom helheten med en god vän i går börjar det kännas väldigt, väldigt bra. Bok 3 kommer att bli FANTASTISK! :-)

 

Nåja ... Hur det än blir med den saken önskar jag alla bloggläsare en riktigt gott nytt år. Läs lagom, tänk mycket och skriv så att penna eller fingertoppar glöder!!!

Nu var det läst!

I slutet på förrförra veckan blev jag färdig med genomläsningen av Agata 3. Det var med blandade känslor som jag lade ifrån mig pappersbunten. Å ena sidan tyckte jag att historien var som den skulle, att den kändes spännande och någorlunda välkomponerad; å andra sidan vaknade en viss frustration eftersom jag kände mig missbelåten utan att riktigt kunna svara på varför.

Kanske beror det senare på att jag faktiskt börjar bli bättre på det här med romanförfattande - när jag arbetade med de första böckerna var det ganska tydligt vad som behövde ändras, men så är det alltså inte längre. Eller så behövdes det bara lite tid. Redan efter helgen dök det upp små irrbloss av insikt (scener som borde förstärkas/flyttas/tonas ned/utvecklas etc.) och nu när språkbearbetningen har kommit igång så blir det faktiskt en väldans massa omformuleringar.

Kanske låter det arbetsamt men faktum är att jag älskar den här delen av arbetet, själva förädlingen av boken. Flera av de som har läst manuset har sagt att det är den bästa boken hittills i serien och fortsätter det att gå så bra som nu slutar det säkert med att jag håller med dem. :-)

Ny titel tarvas

Just nu har jag som bekant semester från tredje Agata-boken. Det är himla jobbigt - som att hålla sig från att äta när man är dödshungrig och befinner sig i ett kök med fullproppade kylskåp. Texten ligger ju där och bara väntar på att jag ska sätta tänderna i den! Men icke! Jag måste stålsätta mig några veckor till; jag måste hinna glömma tillräckligt mycket för att kunna betrakta bokstäverna, orden, meningarna, styckena, kapitlen och helheten med någorlunda friska ögon.

Som tur är dämpas hungern något av att jag börjar få in kommentarer från sådana som har läst manuset. Jag träffade min svåger Johan på ett barnkalas för någon vecka sedan. Han hade inte läst färdigt och ville därför inte säga så mycket men jag fick i alla fall ur honom att han tycker att bok 3 är den bästa hittills (och att han har för avsikt att överlämna sin kritik i form av en teckning!?!). I går var det dessutom (äntligen) dags att träffa läsecirklarna på stadsbiblioteket. Det blev ett väldigt givande, oerhört inspirerande samtal som tyder på att manuset är på rätt väg. Vi pratade mycket om Agata och hennes relation till övriga karaktärer - inte minst till Lo, Pappa och Fanny samt ett par nya bekantskaper som jag inte vill berätta om här :-). Exakt vilka förändringar samtalet kommer att medföra vet jag inte förrän semestern är över, med ett lysande undantag: bokens titel måste ändras. "Det sista slaget" är ju bara ett arbetsnamn och själv har jag aldrig varit 100%:igt förtjust i den, men efter att ha pratat med bokcirkelgänget står det helt klart att jag måste fundera vidare. Återkommer med några förslag här på bloggen så småningom.

Nu åter till kortspelsmakandet!

Degen är färdig!

Allt har gått som smort sedan den senaste veckorapporten. Det betyder att bok 3 är färdigskriven och att jag dessutom har hunnit läsa igenom de 77 596 orden (eller de 446 372 tecknen). Och hur tror ni att det kändes? Jag säger som Elliot: BB (dvs. brutal-bra)!

Nu ska boken jäsa i någon månad och jag ska försöka att inte ens tänka på Agata Wäderby under tiden. Kopior av degen ska skickas till ett antal lektörer och naturligtvis till min redaktör Andreas, som jag förresten ska träffa i London i morgon kväll. Vid sidan om min sambo blir de först att avsmaka degklumpen och ge mig kommentarer, kritik och råd inför utbakningen som drar igång i december. Lektörerna består bland annat av släktingar, vänner och två läsecirklar vid stadsbiblioteket här i stan. Kanske är jag lite extra spänd på reaktionerna från de sistnämnda, eftersom de faktiskt representerar bokens huvudsakliga målgrupp ...

Jag hör av mig här på bloggen så snart det finns något att berätta. Om inte annat måste jag snart börja skriva en beställning på omslaget till bok 3 och den processen kanske ni vill se lite glimtar ifrån ...

Veckorapport v39

Jag är helt utpumpad. Sista kapitlet är så spännande att pulsen är på max medan jag skriver, nästan så att jag blir andfådd. Jag talar förstås om kapitel 12 i tredje Agata-boken. Det är inte helt färdigt men till fyra femtedelar ungefär. Och det känns riktigt bra.

Faktiskt har jag varit lite orolig för hur det skulle gå att knyta ihop alla trådar, men att döma av dagens avslutande genomläsning blir det inga problem med den saken. Med ett kortare skrivpass i helgen och lite flyt på måndag bör hela den tredje boken om Agata Wäderby och hamnskiftarna (inkl. epilogen) finnas i en första version innan jag pyser till Stockholm på tisdag. Det skulle vara ljuvligare än en promenad i den Västerbottniska höstsolen - och det vill inte säga lite! :-)

Veckorapport v38

Ännu en vecka till ända och ungefär lika mycket blev skrivet som under veckan innan. Det innebär att jag har kommit drygt halvvägs in i kapitel 11. Idag blev det tre A4-sidor på en och en halv timme, vilket är ovanligt mycket. Förmodligen beror det på att jag äntligen har nått den punkt i boken där allt ställs på sin spets - om man jämför med Vilddjuret vaknar kan man säga att huvudpersonerna just har lämnat lägerplatsen och börjat färdas i riktning mot Kattilagrottan. Oliiidligt spännande! :-)

När det gäller Speglarnas herre verkar det gå bra ute i butikerna (bland annat fick jag en rapport från SF-bokhandeln i Stockholm som sade att SH är placerad på bästa plats i butiken, alldeles vid kassan). Lite jobbigt är det att recensionerna dröjer, men det är förstås inte så konstigt. Recensenterna ska 1) få boken, 2) beta av en massa andra böcker, 3) läsa och 4) skriva recension. Dessutom hänger det förstås på när det finns plats i tidiningarna. Så det är bara att stålsätta sig och glädjas åt att de initiala omdömena lovar gott (klicka på Speglarnas herre ovan för att se dem)!

Veckorapport v37

Oj, vad obeskrivligt skönt att vara igång igen. Lite småsaker stör visserligen fortfarande (ekon efter de avslutade jobbprojekten) men skrivandet flyter på riktigt fint. I stort sett hela kapitel tio ligger färdigt och får jag bara lugn och ro på måndag så bör jag kunna köra igång med kapitel elva nästa tisdag. Det drar verkligen ihop sig. Intrigens alla trådar börjar knytas samman och Agata gör nya (oftast förfärande) upptäckter på nästan varje sida. Oj, vad jag längtar till den dag då jag får läsa igenom manuset från början till slut. Den dagen närmar sig med stormsteg ...

Visst ja ... Jag utlovade ju ett nytt smakprov! Vad sägs om lite action från kapitel 9? :-)
______________________________________________

När något slutligen hände var eldarna det första hon såg.

     Nu! pep Pix upphetsat.

     De tändes, en här och en där, i gränderna kring huset på andra sidan vägen. Fem, tio, femton, ännu fler, fler än hon kunde räkna; klargula lågor, flammande och sprakande i den yrande snön. Hukande gestalter i mörka, svepande klädnader bar dem framåt, allt närmare konsthallen, från alla håll.

     Kolla där nere!

     När hon följde Pix viftande arm kunde hon se ett tiotal ljusbärare på gatan alldeles nedanför där hon stod. I gatlyktornas sken syntes de tydligt – troll, maskerade med trolldok, bärande brandbomber: glasflaskor fulla av en genomskinlig vätska och med brinnande tygtrasor intryckta i halsarna.

     Det gick så snabbt. Och de var för många, för många för att hon skulle kunna stoppa dem. Agata kunde inte annat än se på när trollen stannade, höjde sina armar …

     … och lät eldregnet bryta ut.

     Skiiitans också!

     Pix förtvivlade skri väckte henne ur paralyseringen.

     Stanna här, Pix!

     När den första bomben exploderade i ett moln av eld inne bland konstverken hade hon redan slängt sig ut från taket.

     Neeej! Stopp! Stanna!

     Men det gjorde hon inte. Agata Wäderby blundade mot fartvinden och viskade sitt namn.

Äntligen framsteg igen!

Ja, nu har förkylningen lättat och de andra jobbprojektet avslutats, så nu är det fart i skrivarlyan igen. Alldeles nyss färdigställdes utkastet på kapitel 9 vilket betyder att jag har kommit tre fjärdedelar genom manuset. Målet är att vara färdig med hela härligheten innan septembers utgång.

Jag tänkte bjuda på ett nytt smakprov från Det sista slaget i slutet av veckan. I väntan på det kan ni ta en titt på en färsk intervju med mig som har lagts upp på Barnens bibliotek. Eller färsk ... Den spelades in i samband med Bokjuryns prisutdelning innan sommaren, men den innehåller ändå lite matnyttigt på Agata-fronten. Hänken hittar du i högerspalten.

En härlig morgon!

Det är väldigt kul att lanseringen av Speglarnas herre uppmärksammas på olika håll och kanter. Här om dagen hade till exempel SF-bokhandelns webb en bild av boken på sin förstasida och idag tog barnboksbloggen.se upp serien om Agata. Extra kul tycker jag att följande avsnitt var:

"Jag rekommenderar böckerna för alla, men tipsar framförallt om böckerna för de som inte brukar läsa fantasy eller de som inte brukar tycka om läsning eftersom dessa böcker har ett sådant driv att man inte kan sluta läsa."

Det är sådana omdömen (muntliga eller skrivna) som gör det extra roligt att kämpa vidare med författerierna!

Speglarnas herre i butik!

Sedan en vecka tillbaka går det att beställa Speglarnas herre från nätbokhandlare och välsorterade butiker. Skulle du inte hitta boken i just din butik är det bara att fråga personalen så beställer de hem den - det är inte alltid lätt för mindre förlag som Järnringen att få butikerna att våga chansa på deras böcker ...

I övrigt ser jag fram emot nästa vecka. Då är jag färdig med alla andra projekt och kan ägna Agata 3 total uppmärksamhet. Dessutom är det väl dags att börja hålla utkik efter recensioner av Speglarnas herre. Spännande och väääldigt nervöst! :-)

Verkligheten stör

På grund av ett antal omständigheter går det ganska segt på skrivfronten just nu. Förutom att jag jobbar med två andra (icke bokrelaterade) projekt som nu är inne i den hektiska avslutningsfasen är jag drabbad av en långvarig förkylning som vägrar ge med sig - det är inte lätt att vare sig tänka eller skriva när bihålorna är fulla med snor! Dessutom kom ju Speglarnas herre här om dagen, vilket gör mig mer läs- än skrivsugen (har plöjt fem kapitel nu och måste erkänna att jag känner mig riktigt nöjd).

En positiv sak finns dock att berätta: jag tror mig ha funnit en perfekt titel till del 3 i agata-serien. Den innebär visserligen att jag frångår rytmen från bok 1 och 2 (två ord, det första med tre stavelser, det andra med två), men det kanske bara är bra. Hur som helst kommer det att passa layoutmässigt. Hoppas att det går hem i stugorna ... :-)

DET SISTA

SLAGET

SPEGLARNAS HERRE HAR ANLÄNT!

Vilken underbar känsla, faktiskt snäppet skönare än när jag fick hålla Vilddjuret vaknar för första gången. Försäljningen startar den 1:a september, men gå gärna till din lokala butik redan nu och fråga efter boken så kanske de tar in några extra exemplar! :-)

Tillbaka vid tangenterna

Efter en härlig sommar har jag nu hittat tillbaka till min skrivarhörna. Jag smygstartade faktiskt redan igår kväll, liksom mest för att värma upp och hitta tillbaka till berättelsen. Och det gick utmärkt. Om allt flyter som det ska bör den sista tredjedelen av boken vara skriven innan september slår över i oktober. Men ...

En ytterst klurig fråga har aktualiserats - vad ska bok tre heta!? Från förlagets sida vill man att det ska vara bestämt ganska snart, men själv är jag fortfarande osäker. Det är svårt med titlar: de måste fånga innehållet i en bok utan att avslöja för mycket, samtidigt som de måste anpassas till flera saker (bla. målgrupp, formgivningsmall, seriens namnkonvention). De första böckerna heter som bekant Vilddjuret vaknar resp. Speglarnas herre och arbetsnamnet på bok tre har jag tidigare nämnt här i bloggen: Solrosens törnen. Det är bra i flera avseenden, men helt nöjd är jag inte. Ni som har läst bok 1 kan kanske lista ut vad/vem "Solrosen" hänvisar till (det framgår även av bok 2, i förbigående), men kanske är det för långsökt. Dessutom är jag inte helt förtjust i klangen, eller vad man ska kalla det. Även med tillägget "törnen" klingar "Solrosen" lite ... Ja, det klingar i stället för smäller och dånar och mullrar; jag skulle vilja ha någonting kraftigare, någonting svulstigare.

Mja ... Jag får helt enkelt ägna en del tankemöda åt det där under veckan, men jag lovar att ni bloggläsare kommer att bli först att veta vad jag kommer fram till. Tills vidare kan vi väl gemensamt se fram emot den 1:a september då Speglarnas herre släpps för försäljning. SPÄNNANDE!!! :-)

Semester

Då var det dags för lite lugn och ro på Agata-fronten. Jag har just avslutat en genomläsning av kapitel 6 till 8 och är alltså två tredjedelar på väg genom bok tre (som kommer att bestå av 12 kapitel). Och ni som inte ens har fått läsa bok 2 än ... Ja, ja, nu är det bara en och en halv månad kvar innan Speglarnas herre finns i butikerna. Fram till dess ska jag dels semestra lite grand, dels jobba med några andra projekt (bland annat med synopsis på två nya bokserier som jag planerar för). Ha det gött och återkom gärna hit till bloggen i augusti!

God midsommar!

Smakprov 2

I brist på spännande nyheter tänkte jag bjuda på ett litet smakprov ur kapitel fem. Jag har visserligen skrivit kapitel sex och halva kapitel sju också, men de måste bearbetas ytterligare innan jag vågar visa något. Håll till godo:
__________

”Skrivbordet är låst”, väste Agata. ”Leta efter en stor nyckel eller nåt att bryta med. Vi måste få upp lådorna!”
      Med spänningen ilande i kroppen började hon krypa runt på golvet. Lampan krånglade hon med sig så långt sladden tillät. Hon famlade med händerna runt kanten på bordsskivan, lade sig på knä och kände efter på undersidan av hurtsarna. Ute på tomten borde det finnas något att bryta och bända med, något spett eller den där järnbiten som de hade använt till ventilgallret …
       Hon skulle just resa sig upp och föreslå en vända till gården när känslan av överhängande fara slog till som en knytnäve i magen. Innan hon hann reagera skar en vass pojkröst genom tystnaden:
       ”Vad letar ni efter, flickor små?”
       Det svartade för Agatas ögon och skräcken for som en blixt ge-nom kroppen. Hon satt på huk bakom skrivbordet och kunde inte se vem som pratade. Men hon kände igen rösten. Utan tvekan.

Långsamma framsteg

Jodå, det går fortfarande framåt med bok 3, om än i lugnare tempo eftersom jag bara skriver på kvällar och helger. Kapitel 5 blev färdigt idag och det blev precis så spännande som jag hade hoppats. Mycket smyga och gömma sig, följt av ett rejält gräl och sedan ett inbrott av det kusligare slaget. Glädjande nog kan jag meddela att Agata klarade sig helskinnad, så när som på två blodiga rispor - en över pannan och en på vänster smalben. Jag var riktigt orolig för hur det skulle gå. Figurerna har ju en tendens att inte alltid följa författarens vilja ...

Galet kul!

Bokjuryns prisutdelning här i Umeå blev en fantastisk föreställning. 400 barn i åldrar från förskolan till högstadiet (och deras lärare) bildade en helt sagolik publik och arrangemanget gick som smort. Du kan läsa mer om det hela via denna länk.

Öva, öva, öva ...

I morgon är det dags för bokjuryns stora prisutdelning här i Umeå. Under femton minuter är scenen min så idag övar jag på mitt framförande. Tyvärr har jag väldigt lätt att vimsa iväg från ämnet, vilket innebär att jag har svårt att hålla tiden. Och det går inte för sig! Åter till övandet alltså ...

Under tiden kan jag tipsa om en intervju med undertecknad. Ni hittar den genom att klicka på denna länk.

Paus i skrivfabriken

Nu har det dykt upp lite annat som jag måste pyssla med under några veckor. Dels ska jag utveckla ett dataspelskoncept och utifrån det framarbeta ett marknadsföringsmaterial åt min uppdragsgivare, dels ska jag vara med i skapandet av ett ... hm ... ja, ett kortspel kan man väl säga. Som tårta på moset kommer jag att skicka iväg ett bilderboksmanus till några förlag i början av nästa vecka. Ja, som ni hör är det en del att stå i. Förhoppningsvis blir det dock lite skrivet på kvällar och helger, och bloggen kommer självfallet att uppdateras lite nu och då. Nästa gång kanske jag berättar om vad jag tänker prata om under mitt författarframträdande när Barnboksjuryn delar ut sina priser nästa vecka ...

Av bara farten!

Jo visst, här rullar det på! Tre kapitel i den tredje boken om Agata Wäderby ligger nu redo i väntan på finslipning. Jag tror faktiskt att jag ska ta itu med det direkt. Skrivandet har gått så snabbt att jag känner mig osäker på texternas kvalitet. Dessutom har jag bara läst ett kapitel åt gången hittills och det säger faktiskt inte så mycket - kapiteltexterna blir liksom något annat när de pusslas ihop till en helhet, på samma sätt som att man aldrig kan betrakta det ena stycket eller den ena meningen som skiljd från sina föregående och efterföljande "kollegor".

En lite tråkigare nyhet är att Speglarnas herre inte verkar finnas ute i butik förrän i mitten av augusti, trots att den sedan länge är färdig. Det har med försäljningen att göra - det tar tid att presentera boken för alla bokhandlare och kedjor, och övertyga dem om att köpa in den till sina butiker. På den positiva sidan viskas det dock om att intresset verkar vara stort, så med lite tur och skicklighet kommer Agata till hösten att finnas på betydligt fler bokhyllor än tidigare!

Ja förresten ... Ni har väl ingenting emot en liten smygtitt från bok 3!? Håll till godo (och minns att det bara är ett utkast som kan komma att förändras, byggas ut eller till och med strykas):

Hon sträckte ut sig på sängen med fingrarna sammanflätade bakom nacken. Blicken hade fått en ny punkt att fastna vid: den vita, långsmala kamera som Pappa hade moterat uppe vid taket, i hörnet till vänster om sängen. Det var den bästa platsen, hade han förklarat. Vidvinkellinsen gjorde att den därifrån kunde se nästan hela rummet – från fönstret till dörren, allt utom det som fanns just under den, i garderobshörnan. Som tur var fungerade den inte förrän allt var klart och färdigkopplat – annars hade hon och Fanny fått det jobbigt.

"OJ!"

Exakt så utropade min sambo ungefär halvvägs in i läsningen av den tredje agata-bokens första kapitel, så högljutt att jag hoppade till där jag satt i soffan och slöade - precis den reaktion jag hade önskat mig! Och jo, jag har verkligen skrivit hela kapitel 1, större delen av kapitel två också faktiskt (sammanlagt 18 A4 på tre dagar, inklusive genomläsningar och bearbetning). Jag är helt chockad över hur lätt det går och hur färdig texten känns. Lika bra att fortsätta genast, nu när det flyter. På återhörande om några ljuvliga, skrivfyllda dagar! :-)

I morgon smäller det!

Jodå, i morgon börjar jag skriva Agata-seriens tredje bok, där filuren till vänster har en betydande roll. Det känns fantastiskt kul och samtidigt lite nervöst, för denna bok kommer att kräva mer av mig än tidigare delar. Historien är visserligen inte särskilt komplicerad men den kommer att bli väldigt dramatisk, känslosam, varför det gäller att bygga berättelsen med omsorg från ruta ett. Samtalet med författarkollega 2 gick förresten väldigt bra - jag fick ytterligare vatten på min kvarn och känner mig rätt så övertygad om att storyn håller. Bara jag får ihop alla trådar från bok 1 och 2 som löper samman i 3:an, vill säga ...

Bidde ingen resa

Som rubriken avslöjar blev det ingen inspirationsresa till Belgien för min del (ett visst askmoln var i vägen). Himla tråkigt! Som tur är har jag många goda vänner i Stockholm som jag kunde umgås med i stället. Och lite har ändå hänt på Agata 3-fronten. Så sent som för några timmar sedan avslutade jag ett väldigt långt samtal med en av mina kompisar och författarkollegor. Han hade läst kortversionen av nästa agatabok och kom med ett par klockrena förslag på ändringar/tillägg till berättelsen. Vi pratade också en hel del kring agataseriens övergripande tema - kampen/relationen mellan skapandets och förstörelsens krafter - och hur det kunde lyftas fram i just den här boken. Så efter samtalet skrev jag om ganska mycket, uppdaterade eller lade till detaljer och små dialogsnuttar. Skrivsuget växer! Och det lär förresten växa ännu mer efter att jag har upprepat proceduren med en annan kompis på måndag eller tisdag.

Musikbryderier

För tillfället försöker jag bestämma mig för till vilken musik jag ska skriva tredje hamnskiftarboken. Vilddjuret vaknar skrevs huvudsakligen till "Jennifer 8" (bilden) medan Speglarnas herre också har inslag av "The silence of the lambs". Och i båda fallen har "Last of the mohicans" hjälpt till i särskilt stämningsfulla scener, av både det lugna och det mer actionladdade slaget. Alla dessa tre är soundtracks till filmer vilket har fördelen att de är utan sång. Sång funkar inte för mig som skrivmusik - jag blir alltid fångad av texten och tappar fokus på ett ögonblick.

Nu är alltså frågan vad jag ska lyssna på medan Solrosens törnen (eller vad den nu kommer att heta) knattras fram. Musiken måste innehålla teman som doftar spänning, sorg och storslaget drama. Det får inte vara för sagoaktigt, för så mycket kan jag säga att bok 3 inte kommer att utspela sig i vildmarken. Hm ... Det gjordes en filmatisering av "The man in the iron mask" för några år sedan, med Leo DiCaprio i huvudrollen ... Kanske ingen vidare film men väldigt dramatisk musik, om jag inte missminner mig. Får nog lyssna igenom den en vända. Förslag från ni bloggbesökare är också välkomna!

Nu finns den!

http://www.bokus.com/b/9789197794923.html?pt=search_result&search_term=speglarnas%20herre

Varje litet steg närmare lanseringen känns himla bra! Boken blir liksom mer och mer verklig ju fler som känner till den. Tyvärr är ett exakt lanseringsdatum fortfarande inte bestämt, mer än att det blir någon gång i sommar - kanske i juni, kanske ända lååångt borta i augusti.

Lite märklig åldersangivelse förresten, om man klickar på länken alltså ... Måste ha blivit fel nånstans. Jag hoppas verkligen att det går att ändra för även om jag hoppas att många äldre kommer att läsa Speglarnas herre så behöver man knappast vara mer än 10-11 år för att uppskatta den.

Bok 3 på jäsning

Då var påsken över och som utlovat kommer här en första uppdatering rörande agata-seriens tredje bok. På sätt och vis kan man säga att även den är färdig. Eller, ja ... inte färdigskriven, förstås ...

De tre första faserna i bokens framväxt är dock avklarade. Det innebär att jag har bestämt vad den ska handla om och vilka scener den ska innehålla, samt att jag har skrivit en kortversion av boken i sin helhet, från prolog till epilog. Kortversionen är drygt 6 A4-sidor lång vilket betyder att vart och ett av de 12 kapitlen ägnas en halv sida. I skrivande stund befinner sig denna miniroman hos en handfull betrodda lektörer som ska tycka till, kommentera, kritisera och på så sätt hjälpa mig att spetsa till berättelsen lite (eller mycket) extra.

Kanske kan man likna skrivprocessen vid bakning, och i så fall kan man säga att jag precis har rört ihop degen. Lektörerna är mina kockkollegor och som ska hjälpa mig att avgöra om kryddningen är perfekt, om degen är för vattning eller för mjölig och så vidare. Medan de provsmakar och funderar får degen jäsa till sig, vilket förhoppningsvis kommer att avslöja eventuella obalanser i mixturen av ingredienser. Och om allt går bra kan baket fortsätta om några veckor, först med knådning/bearbetning och en ny jäsperiod med degen på plats i sin brödform. Planen är att skjutsa in härligheten i ugnen (dvs. börja skriva själva boktexten) den 20:e april när jag återvänder från en inspirationsresa till Belgien.

Men det är en annan dag. Nu ska jag göra en allra sista ändring i Speglarnas herre (en detalj som jag kom på under påskledigheten) innan jag skickar texten till Christian. Härliga tider! :-)

Färdig men inte nöjd

Då var jag färdig med genomläsningen av Speglarnas herre, färdig men inte nöjd. Hm ... Det låter kanske illavarslande att jag inte är nöjd med den text som snart ska tryckas och skickas ut i affärerna. Men så är det faktiskt alltid - nöjd blir jag aldrig. Det finns alltid någonting som kan bli bättre, alltid formuleringar här och där som jag hakar upp mig på, alltid dialoger där ord kan flyttas om eller bytas ut för att få till den rätta nyansen och melodin. Och även om det är lite jobbigt att aldrig vara helt tillfreds skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Utan strävan att hela tiden bli bättre, utan det ständiga sökandet efter den svårfångade belåtenhet, skulle det nog snabbt bli tråkigt att skriva ...

Hur som helst: Speglarnas herre är klar! Den är färdig, avslutad; den sista punkten är satt! Det förtjänar nog ett rungande "jihooo!". Nu blir det lite vila över påsk men jag är snart tillbaka här på bloggen. Då tänkte jag berätta om hur långt jag har kommit på seriens tredje bok - en fräsig liten sak med arbetsnamnet Solrosens törnen ...

Uppdatering: Speglarnas herre

Det är förstås ingen slump att bloggen startar just nu. I morgon inleder jag sista genomläsningen av Speglarnas herre innan grafikern Christian förvandlar textdokumentet till en verklig bok - del 2 i serien om Agata Wäderby och hennes vänner. Därefter är det dags för tryck och sedan distribution till en bokaffär nära dig! Något exakt lanseringsdatum kan jag tyvärr inte bjussa på, men så fort jag vet kommer jag naturligtvis att meddela det här på bloggen. En sak är säker: Speglarnas herre närmar sig med stormande jordbävningssteg! :-)

Förresten ... Om du klickar på länken "Speglarnas herre" här till höger kan du se bokens omslag och läsa en kort text om handlingen.

Välkomna!

Hej och välkommen till Agata Wäderbys alldeles egna hemsida! Ja, egentligen tillhör väl sidan mig (dvs. författaren Mattias Johnsson), men tanken är att allt som skrivs och visas här i bloggen ska handla om Agata, hennes vänner och naturligtvis om de böcker som beskriver hamnskiftarnas öden och äventyr.

Vad ska då bloggen innehålla? Ja, det är inte helt bestämt ... Uppdateringar om hur det går med skrivandet kommer förstås att få plats, kanske tillsammans med en eller annan smygtitt på kommande böcker. Men utöver det får vi se vad som händer. Ni som är nyfikna på det ena eller andra får väl helt enkelt framföra era önskemål i kommentarer här på sidan ...

En första uppdatering rörande Speglarnas herre (bok 2 i serien) kommer nog redan i kväll. Men nu ska jag gå och spela lite innebandy med min son.

Lev & må!